Jojo

Hej.

Jag vet att det varit tyst här ett tag och även om det gör mig lite arg att jag måste göra det så vet jag om ursäkt redan innan det här inlägget har riktigt påbörjats för jag kommer inte nämna att det varit tyst länge något mer.

Om en och en halv vecka fyller jag 25.

Idag sitter jag i bilen och bara gråter. Jag vill inte fylla år.

Maj är alltid en väldigt intensiv månad för alla. Våren kommer och det spritter i kroppen. Att dessutom behöva kontemplera över sitt åldrande mitt i allt det här hjälper liksom inte.

Självklart sitter jag inte här och grinar över att jag blir gammal. Nej. Det som gör mig ledsen just idag är bristen på förändring. Det slår mig att jag, 15 år senare, fortfarande gråter i tysthet av rädsla för att störa någon eller vara till besvär. Jag vill fortfarande rymma iväg och hoppas alltid på att någon ska leta efter mig, men vågar aldrig prova för jag är rädd för hur jag ska reagera om ingen gör det.

Jag blir fortfarande arg när någon inte helt magiskt förstår att jag inte mår hundra en dag och behöver min vän.

Ett av de stora skälen till att jag inte gillar att fylla år är att jag varje år försöker planera min födelsedag lagom mycket för att det ska bli roligt och varje år blir det helt misslyckat. Förr förra året hade jag planerat för en stor fest, dukat och allt, men ingen kom. Trots att de RSVP:at att de skulle göra det.

Besvikelsen när man fyller 23 och det händer.

I år fyller jag alltså 25 och jag inledde den här åldern redan i årsskiftet med att strongt gå emot allt genom att inte kännas vid min födelsedag alls.

Men ni vet, saker händer och någonstans tänds en liten gnista av hopp för att sedan släckas med tårar… eller något… och nu vill jag inte fylla år alls mer.

Jag försöker gå emot strömmen och inte låta saker get to me men det är svårt när hela världen påminner en hela tiden.

Förra året var jättebra. Jag var bland en massa främlingar i en bil på väg hem från Norge och alla glömde bort min fölsis. Exakt som väntat. Någon kom på det någonstans mitt i resan och sa Grattis och sen var det firandet över. Perfekt.

I år fyller jag 25. Ni vet… hälften till femtio.

Jag har redan sett alla fb-vänner från skolan fylla år och ha stora fester och kalas och visst blir jag avundsjuk, men mest blir jag nog ledsen över att jag inte skulle kunna få till en sån fest även om jag försökte. Jag VÅGAR ju inte ens försöka för jag är rädd att det blir ett fiasko.

Jag antar att jag bara känner mig allmänt värdelös just idag… och behövde åtminstone min blogg. Jag lovar inga mirakel eller massor av nya inlägg den här gången. Ni får ta det för vad det är just nu liksom.

Och ni som läser det här och känner mig behöver inte prata om det med mig. Jag skäms redan över att vara 25 och ledsen över min födelsedag tillräckligt mycket utan att behöva diskutera det med någon mer.

Det är min blogg, mina regler.