…nu när jag bestämt mig för att göra något åt saken att prata om det.
Jag tycker inte om gnäll, och aktar mig ofta för att gnälla på riktigt. Gnäll är för mig klagan över något som man sen inte gör något åt. Då gnäller man. Ett ganska bra exempel är att klaga över att man är tjock men ändå äta en påse chips varje dag. Typ.
Nu när jag aktivt tagit beslutet, steget och gjort valet att göra min livssituation bättre kan jag säga ”Jag har mått piss, alltså verkligen skitdåligt, och jag orkar inte göra det längre så det är något jag jobbar med just nu – att må bra!” och bara den grejen känns fantastisk!
Inget gnäll, utan bara ett poängterande av vad det är för situation jag är i och vad jag håller på med just nu. Varför viktnedgången kanske inte alltid hamnar i första hand, varför bloggandet blir lidande, varför jag är superuppåt ena veckan och toknere andra, varför era mail kanske inte får svar på en gång, varför jag inte orkar lika mycket alls längre.
Det tar mycket energi åt att klättra ur det där djupa hålet som jag tidigare pratat om men för varje dag som går kommer jag närmare mitt vanliga gamla glada jag igen – och SOM jag längtar!
Postat i:Blä!, Det går bra nu!, Livet
